Mitt i natten kom Gry stormande och ropade:

– Mamma, jag kan flyga!

Louise vaknade mödosamt.

– Hur mycket är klockan?

– Den har armarna utsträckta.

– Va?

– Den lilla visan står rakt ut och den stora visan står rakt ut.

– Gör dej inte barnsligare än du är.

– Kvart i tre.

– Herregud! Då ska du sova i din lilla säng, min unge. Gry Omöjlig Olsson, det är du det.

Gry var resfärdig, klädd i skotskrutig kjol, vit blus och röd jacka, vita sockor, bruna promenadskor. En röd rosett hade nödlandat i det burriga håret. Rabbit dinglade i hennes hand.

– Jag har packat mina väskor. Och jag har flygit.

Mamma stönade.

– Jag måste få sova tre timmar till... Vad sa du?

– Jag har flygit.

– Det heter flugit.

– Jag ska fluga igen.

– Det heter flyga.

– Bestäm dej, mamma! U eller y?

– Dels u och dels y. Man ska vårda svenska språket. Vad hände?

– Jag vaknade nyss och upptäckte att jag kunde flyga som en fluga. Ända upp till taket.

– Inte.

– Jo! Jag sträckte ut armarna så här, som om jag var kvart i tre, och så flög jag.

– Det var en dröm.

– En dröm också. Först drömde jag att jag flög och sen flög jag på riktigt.

– Bara fåglar kan flyga. Och mormor.

– Och flugor.

– Och flugor.

– Och jag.

– Låt mej sova nu. Annars missar jag tåget och du bussen.

Gry gick in i vardagsrummet. Hon var klarvaknad. Rabbit var också klarvaknad. Han ville leka. Gry tog av sig jackan och skorna. Hon satte honom i soffan.

– Titta nu!

Hon sprang några steg framåt, sträckte ut armarna till kvart över nio och flög.

Nästan. Det gick inte så bra. Hon försökte igen. Spring, spring, hopp – duns.

Gry la sig på soffan med Rabbit i famnen. Hon blundade och gjorde sig så lätt hon kunde. Nu flyger jag, sa hon tyst till sig själv.

Och så gjorde hon det. Gry somnade.

Mamma vaknade för sent. Hennes hår spretade åt alla håll. Hela mamman spretade åt alla håll. Hon väckte Gry, tömde hennes resväskor, slet av sig nattlinnet och hoppade in i duschen.

– Packa bara ryggsäcken, Gry!

Gry suckade. Mamma reste mycket, men ändå visste hon inte hur man bar sig åt. Själv hade hon rest med mamma både till Paris och Amerika och Örebro, så hon visste nog hur man gjorde. Det gällde att ha ombyten med sig, finkläder, extra tröjor, regnkläder, stövlar, målarbok, penslar, färg, pennor, spel, suddgummi, karameller, tidningar, böcker. Utifallatt... Och passet skulle alltid vara med. Annars kände man inte att man var på resa. Och Rabbit.

Taxin tutade nere på gatan. Frukost hann de inte med. De rusade nerför trapporna, hoppade in i taxin och pustade ut.

– Vi hann, sa mamma och log.

– Jag var uppe i god tid, sa Gry förebrående.

Mamma gav henne en kram när taxin stannade vid busstationen.

– Jag kommer hem om två dar. Var snäll mot mormor.

– Vi är alltid snälla mot varann, sa Gry.

Bussen väntade. Mamma köpte en barnbiljett tur och retur Kvarstad – Busnäs.

Gry såg genom fönstret hur mamma Louise skyndade iväg till järnvägsstationen. Hon vände sig om och vinkade. Gry vinkade tillbaka. Plötsligt hade hon tårar i ögonen. Det var så roligt att resa sin väg. Det var så sorgligt att resa sin väg.

– Alla ombord? sa chauffören. Då seglar vi.

Två minuter senare brast chauffören ut i sång.

sjöng han och imiterade Carola. Sen djupnade rösten och han försökte låta som Agnetha Fältskog:

Resultatet var inte lysande. Chauffören var en stor karl med svarta bandit-mustascher. En och annan passagerare brast ut i fniss. En sur tant sa att det fanns väl ingenting att sjunga för en sån här dag med regn i luften.

Sångaren vände sig om ett ögonblick.

– Jag är världens lyckligaste busschaufför, sa han. För en timme sen blev jag far.

Gry tog Rabbit i handen och sprang fram till förarsätet.

– Vad blev det?

– En baby, sa chauffören vimsigt.

– Vilken sort?

– En sån där liten en.

Gry stampade i golvet.

– Tjej eller kille?

– Tjej.

– Då hade du världens tur. Tjejer är det bästa som finns.

– Jag håller med dej, sa chauffören. Men killar är också nödvändiga.

– Nej.

– Jo. För annars kan ingen bli pappa och då blir det inga nya tjejer.

– Va hemskt, sa Gry. Jag vet hur hemskt det är, för jag har ingen pappa.

– Är han död?

– Värre. Han finns inte. Jag har aldrig sett honom.

– Men han finns kanske nånstans i världen.

Gry nickade allvarligt.